Mikael ribbenvik familj

Detta är ett modernt dokument som inte säger mycket om sin tid, men som fortfarande är läsbart. Historien börjar strax före millennieskiftet, då Ribbenvik blir timanställd på Migrationsverket i Helsingborg. Rummen ligger bakom de offentliga toaletterna bredvid dörren till Sundsf-biljetten i Knutpunkten, och kollegorna arbetar klädda inomhus och efter egenutvecklade rutiner.

Det förstår att en nästan Pre-professionell organisation som huvudsakligen handlar om att skicka irakier, vänder sig till skydd på den danska sidan av sundet. Ribbenvik gillar fortfarande att se världen här, från den urindoftande delen av tåget och färjeterminalen i Helsingborgs Hamn, där lägre makt passerar dygnet runt. Han behandlar ödet han möter, men han är försiktig och behandlar principer - alla ska behandlas lika inför lagen, och lagen är knappast hans roll.

Han anmäler sig motvilligt till nattskiftet, får konstant underhåll, blir chef för Erkeljung - valvet, fortsätter att stiga och blir så småningom GD-i sex år, tills regeringen tar över och kan erbjuda ett utökat dekret. Ribbenwicks berättelse berättar om ett regeringsjobb som har flyttat från skuggan till rampljuset i ett land där invandring har blivit en flampunkt av konflikt. Poängen med boken är att förklara byråkratens roll i detta fall: Nej, det är inte Migrationsverkets fel att Alan Kurdi drunknade i Medelhavet, och det är inte Migrationsverkets fel att många syrier kom till Sverige.

Enligt Ribbenvik var det misslyckade mottagandet av flyktingar under vintern inte heller Migrationsverkets fel, utan snarare resultatet av felaktigt ansvar mellan kommuner, regioner och myndigheter. Problemen var åtgärdade, och när flyktingarna från Ukraina kom till Sverige fungerade mottagandet klart bättre, säger han. Men nu måste han uteslutas. Kan du ge mig den enda anledningen till varför?

Mikael Ribbenvik har haft sin beskärda del av spända situationer.

Mustafa flydde Afghanistan för sitt liv och hamnade i Sverige i höstas, då han nu har varit i vårt land i 5,5 år. Han talar flytande svenska. Han har ett heltidsarbete som snickare. Han är helt integrerad i det svenska samhället. Han är helt självförsörjande och får inte bidrag. Han är en tillgång för vårt samhälle på alla nivåer och bidrar till värme, arbetskraft och skattebetalningar.

Våra två barn älskar honom och ser honom som sin äldre bror. Efter ett års studier på folkhögskola fick Mustafa Sommarjobb som snickare hos min bror under det senaste året, och eftersom det funkade så bra fick han jobb hos dem och jobbar där nu. Han är otroligt populär och uppskattad av sina kollegor. På så sätt bidrar han till vårt svenska samhälle med arbete och skatter.

Så även om du bara tittar på situationen ur ekonomisk synvinkel är det helt galet att sparka honom ur vårt land.

Mikael Ribbenvik, född 3 oktober i Helsingborg, [1] är en svensk jurist och ämbetsman.

Mustafa växte upp i ett sammanhang i Afghanistan med fundamentalistisk Islamism och var redan på ett ungt avstånd från denna religion. Detta innebar att han till slut tvingades fly från Afghanistan. Att vara otrogen är förknippad med fullständig livsfara där. Mustafa kunde inte tro på en religiös ideologi som förespråkade våld och förtryck av människor.

Mustafa var 16,5 år när han kom till Sverige. Men det första du gjorde var att skriva ner hans ålder till 18. Därför fyllde han enligt Migrationsverket 18 år samma dag som han kom till Sverige. Någon gång senare lyckades Mustafa få tag på ett Tazkira-identitetsdokument från Afghanistan, vilket bekräftade hans faktiska ålder, men du vägrade fortfarande att tro på honom.

Sedan dess har detta förhör följt honom och många andra flyktingar genom åren.