Offentlig konsumtion andel av bnp

Så utvecklingen är där vi tar bort de största fluktuationerna så att vi istället kan se utvecklingen tydligare. Vi vill diskutera de politiska förändringarna genom åren. Efter talet behöll de nya regeringarna den offentliga konsumtionen, som ligger långt under nivån från början av talet som en andel av BNP. Om vi tittar på det på lång sikt i nästan 30 år är utvecklingen tydlig.

Den offentliga sektorn får mindre och mindre BNP. Långsiktig utveckling i fel riktning är viktigt för att se utvecklingen under flera år. Men vad betyder det i pengar? Det kommer att finnas stora mängder. Beräknat som en andel av BNP investerade vi i alla miljarder sekunder mindre än! Figur 4. Med nuvarande prognoser hade vi samma procentuella storlek på den offentliga sektorn idag som vi gör, vi skulle bara ha mycket mer pengar att investera.

Om vi räknar tillbaka dessa miljarder kommer det att bli en helt enorm mängd, 1 miljard beräknades. Sek, tills det blir så stort att man plötsligt kan förstå varför så många i Sverige tror att tryggheten och välfärden kommer att förvärras, medan politikerna i alla val har pratat om att öka dem. Det du sa stämde inte på det som har hänt sedan dess.

Hur har denna minskning av andelen kunnat pågå i så många år utan att diskuteras bland allmänheten? Vi lever i ett land där stödet till den stora offentliga sektorn är starkt, och där de allra flesta inom sociologisk forskning säger att de hellre betalar en hög skatt än att vård och skola får färre resurser. Och ändå hände det. En av huvudorsakerna är att den aldrig har presenterats på detta sätt.

Vad är bnp per capita

Om någon skyller ansvaret för att investera mindre, säger de något så här: - det är inte sant. Förra året investerade vi hundratals miljoner. I år kommer vi att investera ytterligare fem miljoner. Den ansvariga glömmer att säga vad inflation betyder. Således minskade en politiker som inte gav mer inflation i investeringar stödet till aktiviteter. Det andra tricket är det procentuella tricket.

Då räknar man procentsatsen istället för att räkna i kronor. Det procentuella tricket används ofta när man jämför rika och fattiga företag. Till exempel kan du säga detta: - i år fick vi en lika stor löneökning. Men faktum är att en person som tjänar 15 har bara hälften så mycket som en person som tjänar 30 kronor respektive Kronor. Det finns fortfarande 52 miljarder kronor av BNP, som i detta fall går till privat konsumtion.

Det tredje tricket är att bara aldrig nämna frågan. Att dessa investeringar inte har haft mer pengar sedan de försvann i debatten. Låt oss försöka göra upp tre olika scenarier från idag. När Kjell-Olof Feldt var finansminister i mitten av seklet investerade han ungefär miljarder i den offentliga sektorn. När Anne Wbbl: s folkparti var finansminister investerade hon omkring miljarder.

I år gav finansminister Anders Borg cirka miljarder. Dessa är fasta priser, inflationen beräknas.

Sveriges bnp sek

Vem gav mest då? Vårt svar är att Feldts offentliga sektor faktiskt fick mest. Och nu undertrycker vi att han har gjort allt för att ändra denna politik. Om du tittar på förändringen kommer vi att få denna utveckling. Se Figur 4. Detta fick den att växa mer än BNP, och innebar att vi fick en allt större övergripande sektor. Fasta priser, rullande fem år i genomsnitt, en procentandel per år.

Sammantaget ökade National Institute of Economic Research i December den offentliga förvaltningen sina hälsoutgifter med 7.3 procent, medan hushållen ökade sina utgifter med 9.7 procent jämfört med andra hälsovårdstjänster som finansierades genom privat sjukförsäkring, Ideella hushållsorganisationer och företag som utgör 1 procent av de totala utgifterna och utvecklingen är 8,0 procent jämfört med föregående år.

De viktigaste områdena för hälsoutgifter kan grovt sett delas in i sju huvudområden. Mer än hälften av alla utgifter går till medicinsk och rehabiliteringsvård.

En fjärdedel av sjukvården rör sjukvården inom äldreomsorgen och för personer med funktionsnedsättning. Dessa kostnader inkluderar också vårdkostnader. Den tredje största kostnaden är läkemedelskostnader för polikliniska patienter, som inkluderar både receptbelagda och receptbelagda läkemedel. Hushållen betalar ungefär hälften av de totala läkemedelskostnaderna. Hälso-och sjukvårdsutgifterna, fördelade efter syfte i de största sjukvårdsfinansiärerna, är statliga myndigheter, som stod för 86 procent av de totala utgifterna.

Hushållen utgjorde också majoriteten, med utgifter som stod för 13 procent. Andra finansiärer, som tillsammans utgör drygt 1 procent, inkluderade företag, privata sjukförsäkringar och ideella hushållsorganisationer. Bestånden är oförändrade jämfört med definitioner och förklaringar. Hälsokonton bygger på begreppen Nationalräkenskaper.Grunden för beräkningarna är till stor del den offentliga förvaltningens konsumtions-och investeringskostnader för hälso-och sjukvården.

Dessutom ingår hushållens hälso-och sjukvårdskonsumtion, som bland annat består av patientavgifter och läkemedelskostnader, både receptbelagda och receptfria. Alla vårdkostnader redovisas utifrån dess syfte, finansiär och tillverkare. Uppgifterna är endast tillgängliga till löpande priser, vilket innebär att de rapporterade utvecklingstakten avser utveckling till löpande priser. Uppgifter under många år bör betraktas som preliminära.