Den himmelska vägen från 94

Tack för allt... 5.

2 Den himmelska elden.

Tack, Gud, för Moder Jord. Hon bär oss fortfarande och vad vi har gjort. Hon tar träd, frukter och blommor till hela jorden. Tack för allt... I vers 3 har moln med vindens kraft släppt sitt regn, brunnens strömmar och havet sprider sig i kraft. Det faktum att detta vatten kallas vår syster gör separationen i kvinnlig och manlig så djup som den borde vara. Det gudomliga är inte eller.

Vatten är också en symbolisk bild av Kristi Ande, en källa till levande vatten som strömmar i oss. Eldens bror extraherar sitt ljus från det skapade ljuset, vi beror inte bara på himmelens ljus utan också på ljuset i våra händer. Kristus är världens ljus, han och ingen annan, född i vårt mörker, föddes för att bli vår bror... 13, Vi ser Skaparen själv, mitt i vår verklighet, vår bror.

Vers 5 tar ett steg mot vår mor. Den som fanns före oss, som öppnar armarna och föder oss, men erbjuder också gränslös skönhet. Symboliskt med Maria som förebild som föder Kristus som livets jordiska kropp och bröd. Du gör jorden ny.

1.

Den som når döden heter vår syster. Tack Gud för hans systers död, som läker allt i sitt valv. En kväll tar hon oss till sin tysta Kombi från M Xjddans Land. Tack för allt... Kan det ens kallas vår systers död när det innebär Så mycket lidande och smärta? Här vill jag vända mig till Martin Lennebo, som när vi pratade om Frälsarens krans berättade hur han först avstod från att väva den svarta nattens juvel - för vårt obehag för den mörkaste - men mycket snart insåg att den borde ingå.

Men det måste vara så sent i gruppen att vi redan har förankrats i Jagparlans förhållande till Skaparen, en säker barndom som vittnar om dopet som ges till dem som leder oss genom öknen, ger oss vila i försumlighet. Som en smak av evigheten mäter vi med kärlek och ger oss möjlighet att älska - så mycket att vi kan glömma oss själva.

Det är också nattens pärla, och en systers död blir en port, ett hantverk. Den som tror på uppståndelsen tror att döden är hans svarta Port. Pärlan är nu dörren genom tystnadens pärla till den vita uppståndelsen. Maj är dag och natt, kanske liv och död lovar Gud i samma kör.

Den enda låten i allt som finns är min Gud, min Gud och det är det. Tack för allt... I denna kör är allt som är på natten och döden generaliserat, allt är generaliserat i Kristus. Som Olov Hartman i Psalm 38 gav den sista versen sin lovsång; därför kommer alla världar och varelser, allt som har varit, att komma, en dag erkänna det; Jesus är Herren.

Därför, som Frosson tillåter, handlar psalmen inte bara om treenighetens interaktion utan också hela skapelsen: allt är nära-människor, träd, moln och fåglar - när jag vet allt som dess källa har i dig, den heliga Treenigheten. Spela för oss, vilket går emot den dag som ingen har sett, så länge vi når ditt mål, den heliga Treenigheten. Således finns det också Lonnebo-psalmen, som gör att hela skapelsen, allt i himlen och allt på jorden, kan anpassas till glädje och tacksamhet.

Liksom kärlekens gränslösa storhet och djup, som visdomens höjder och helighetens ljus, är detta lycka, detta är glädje, i Herren. Som ett ljus på kaos, som livet efter döden, som godhetens kraft i kreativt spel, är lycka, är glädje, i Herren... Att mötet med skaparen är centralt för vår kyrkas tro ses i hur den inte bara initierar det brev som vi baserar vår tro på och lär oss, utan inte bara vår trosbekännelse ger sin utgångspunkt, utan vår psalmbok börjar med en lovsång till skaparen.

Yngvesson Susanne Wigort noterar detta i de teologiska Psalmernas sång. Varje liv, hela livet, börjar med det som kommer... varje början börjar med ett förhållande. Vi kan inte och bör inte påverkas av de förändringar Vi ser i miljö och klimat, effekterna av mänskligt övertagande och missbruk - och lider av önskan att försöka bygga om och hitta ett bättre sätt. Samtidigt är problemen så stora att vägen syns, där vi-i en instrumentell syn på skapelsen-inte har något annat att vända oss till, förutom vad vi själva kan förutsäga, mäta och begränsa, för lite och för sent.

När vågorna redan börjar stiga är vi som studenter i en båt, där de som ska leda verkar oförmögna att uppfylla sina löften i tid... eller sova. Är inte lovsången fast i halsen? Skaparbyrån sker tillsammans med skaparen. Skaparens visdom och kraft, som ser bortom våra gränser och bär allt i sin hand, med ord som finns ovanför kaosens krafter, förlåter och försonar.

Den innehåller också ett förhållande till skapelsen som jag inte bryr mig om för att jag är rädd för att förlora min framtid, men för att jag är rädd för min systers vatten och min brors vind, samma oro som varje dag ger sin mening till mänsklig kärlek nästan. Allt som bygger på ömhet mot Människosonen, född av Maria, Guds ansikte och närvaro på jorden. Så han pratade också om hopp.

Jag är den första och den sista och den som lever. Psalm nr 23 publicerades med tillstånd från Tin Hartmans egendom.Källor: Nisser, Selander, Bergsk XXL Ed. Psalmsvägen, körfält 1. Nisser, Selander, Bergsk. EF 1: 4. L xjnnebo Martin, Frälsarens krans av den 3: e hösten, vi ser syndiga människor och deras olycka inom en snar framtid, och vi inser att det snart inte kommer att finnas en enda landremsa som kan rädda dem från döden.

Det faktum att en ängel sitter på Noas ark, som flyter bort i bakgrunden och vinkar adjö känns lite mer grymt. I den slutliga domen är Jesus och änglarna huvudmotivet. De sitter bland molnen, och två änglar läser från Domedagsboken. Jesu armar är utsträckta i en gest som verkar säga att alla kommer att dömas, ingen kan fly. Ovanför hans huvud ser den Helige Ande i form av en duva och till höger sitter Maria i bön.

Till vänster är en bevingad rättvisa med svärd och skalor. Några av människorna längst ner på bilden lyfter huvudet mot himlen, ibland med händerna, ibland med händerna upphöjda. Andra sitter med armarna böjda över öronen eller skyddar sig med armarna över huvudet. Den breda och smala vägen i fallets Kista och den slutliga domen är varken synden själv eller vad syndaren och den kristna kommer att möta efter döden.

Det är uppenbart att det här handlar om att välja mellan himmel eller helvete. I andra avrättningar är detta val mycket tydligare, och det finns flera kistalternativ som berättar om den "breda och smala vägen" och vart de leder.